Jag var till min frisör igår, hade bokat en kvart bara för att klippa liten lugg. Hon är verkligen världens mysigaste. Lugn, trevlig och varm. En tjej man vill vara vän med och absolut inte såra. Sagt och gjort. Nu skulle jag bli med lugg.

Till saken hör att det är år sedan jag senast hade lugg. Jag har en ganska (läs: väldans) svår lugg att få till. Högt hårfäste, flikar, fint hår och en virvel. Japp, mitt i luggfästet. Så klart. Det innebär att när jag väl har lugg, och då menar jag lugg i nivå med ögonbrynen. Då måste luggen vara tung, mycket hår. För annars far den iväg åt alla möjliga håll.

Kvarten för luggklippet var bokat. För n.o.r.m.a.l.a pannor och hårfästen räcker nog den tiden gott och väl. Men för mig. Nix. Min frisör gjorde sitt jobb utifrån de inspirationsbilder på wispy bangs jag visade upp. Men klippte alldeles för lite. Så när jag lämnade salongen kändes det som att jag hade tre hårstrån i pannan och lite längre på sidorna ner mot tinning.

Men eftersom jag är sjukt konflikträdd och absolut inte vill såra, så sa jag så klart inget om att jag inte blev helt nöjd. Utan betalade och åkte hem. Med tre hårstrån till lugg.

Väl hemma tog jag saken (och saxen) i egna händer. Och klippte till. Det är sällan en bra grej att göra. Om du absolut inte vet vad du håller på med. Så nu sitter jag här, med en galet ojämn, om än tjockare, lugg. Med en spegelbild som påminner om ett barn som precis hittat en sax och testat sig fram.

Får bli hårspänne i midsommar.